Det infinner sig en viss dimma över verkligheten när man enbart lever på fyra andra personer i flera veckor. Allting går långsammare men i snabbare banor. Hela processen med att formulera en tanke och yttra den segar ner och känns som kola, men alla i sällskapet vet ändå vad som väntar så responsen blir direkt.
Det känns ungefär som att sitta ihop med ett sådant där osynligt rep man skulle hålla i på väg till matsalen när man var liten. Bara att repet omsluter istället för att kopplar samman med övriga världen, lite utanför allt annat
Om det är likadant för Amish-folket vet jag inte. Men det är där vi spenderat den senaste tiden, i en svit på ett hotell mitt i enklaste av enkla förhållanden. Utanför den vanliga amerikanska svulstigheten.
Upplevelsen av att se gröna rullande kullar och ladugårdar i varje hörn av en åker tar bort smaken av socker i gommen.
Det är simpelt på ett så jordnära sätt att det blir lockande, ingen dator, ingen tv, ingen Lindsay Lohan. Bara leva, arbeta, och vara gudfruktig. Och det är väl ungefär just där som idyllen spricker. För även i ett naturskönt, ekolandskap där allt skulle kunna vara goodie goodie och älskvärt pyser något unket ut. Visst Amish-folket äger inte tv-apparater eller telefoner, men det hindrar inte dem från att använda dem om någon annan står på kontraktet. Vad är det då för mening med det hela?
Fler frågor och ett par svar lär följa imorgon då planen är att bo i en Indian-kåta (heter det det?).
Ännu ett folk utanför vanlighetsgränsen.
onsdag 4 juni 2008
måndag 2 juni 2008
torsdag 29 maj 2008
(Linn) Linn i New Orleans
Hej alla barn!
Nu sitter jag här i New Orleans och jag kände att det är väl på tiden att jag, som i vanliga fall bloggar mest av alla, bidrar lite till den här bloggen.
Så här ser det ut just nu på vårat färgglada hippiehostel. Vi sitter vid något slags parkbord bredvid en pool och en guldfiskdamm. Runt oss springer massa folk, tjocka gubbar, smala gubbar som ser ut som uteliggare, pimp-typer med käpp, japaner som mest gillar att ligga inne och glo på mtv och random amerikaner som antagligen flytt från någon slags småstadstristess.
Vi har nyss ätit kyckling som en lagom mysigt skabbig gubbe har lagat till oss på grillen här. Det var jättegott. Fast just nu har jag fått en hang up på att jag vill äta gravad lax och saltlakrits. Jag inbillar mig att om man dricker öl och äter sura godisar så blir det nästan som lakrits.
Oh well.
Just nu har Robert hittat en grekryss från USA som han och Andreas sitter och rappar the Ultimate showdown för medan de spelar Super Munchkin.
Ikväll ska vi iväg in till stan och kanske titta på en konsert eller hitta på något annat helt crazy bananer. Imorgon drar vi vidare till en liten stuga som jag inte har en aning om vad det är för något.
Just nu så trivs jag jättebra och vill inte åka hem för fem öre. Som igår i bilen när Mackan var lite sen med säkerhetsbältet och jag skrek "Klick it or ticket!", som är en slogan som Floridapolisen kör med för att få folk att använda säkerthetsbälte. Då kom jag att tänka på att sedan när vi kommer här ifrån kommer ingen fatta vad man menar när man skriker så där. Ingen kommer heller fatta varför man börjar garva när man hör om friterad kyckling, för ingen kommer automatiskt tänka på flyttkartongerna med frityr i fick inne på Bojangles.
Att vara här är najs och klockers och bananers, allt på en gång!
Nu sitter jag här i New Orleans och jag kände att det är väl på tiden att jag, som i vanliga fall bloggar mest av alla, bidrar lite till den här bloggen.
Så här ser det ut just nu på vårat färgglada hippiehostel. Vi sitter vid något slags parkbord bredvid en pool och en guldfiskdamm. Runt oss springer massa folk, tjocka gubbar, smala gubbar som ser ut som uteliggare, pimp-typer med käpp, japaner som mest gillar att ligga inne och glo på mtv och random amerikaner som antagligen flytt från någon slags småstadstristess.
Vi har nyss ätit kyckling som en lagom mysigt skabbig gubbe har lagat till oss på grillen här. Det var jättegott. Fast just nu har jag fått en hang up på att jag vill äta gravad lax och saltlakrits. Jag inbillar mig att om man dricker öl och äter sura godisar så blir det nästan som lakrits.
Oh well.
Just nu har Robert hittat en grekryss från USA som han och Andreas sitter och rappar the Ultimate showdown för medan de spelar Super Munchkin.
Ikväll ska vi iväg in till stan och kanske titta på en konsert eller hitta på något annat helt crazy bananer. Imorgon drar vi vidare till en liten stuga som jag inte har en aning om vad det är för något.
Just nu så trivs jag jättebra och vill inte åka hem för fem öre. Som igår i bilen när Mackan var lite sen med säkerhetsbältet och jag skrek "Klick it or ticket!", som är en slogan som Floridapolisen kör med för att få folk att använda säkerthetsbälte. Då kom jag att tänka på att sedan när vi kommer här ifrån kommer ingen fatta vad man menar när man skriker så där. Ingen kommer heller fatta varför man börjar garva när man hör om friterad kyckling, för ingen kommer automatiskt tänka på flyttkartongerna med frityr i fick inne på Bojangles.
Att vara här är najs och klockers och bananers, allt på en gång!
tisdag 27 maj 2008
(Andreas) Nära-döden-upplevelse
Den höll på att döda mig jag svär!
Och jag säger bara en sak till er naturfotografbögar, vad ska ni med era 400 mm telen till, det räcker med en 50:a för att sätta såna här bilder om man har lite mod! ;)
fredag 23 maj 2008
(Andreas) Jag vet att det kommer funka
Här kommer en liten filmsnutt där vi får se Halmstad Vips chefredaktör förevisa hur man fyller på bensin i en amerikansk minivan. Se och lär!
torsdag 22 maj 2008
(Robert) "What happens in Vegas stays in Vegas..."
"...And you wanna know what they say about Key West?
Well, what happens at Key West... It never happened. Ha ha ha!"
Citat från en gammal cykelgubbe med ansiktsmålning igår kväll när vi satt med fötterna dinglande över Atlantiska Oceanen. Eldslukarna, utbrytarkungarna och de andra gatuartisterna hade just plockat ihop och vi käkade kebabrulle från ett stånd.
Det kändes på riktigt som att vi satt vid floden Ankh i Discworld och käkade nåt som vi köpt av den där gubben med köttpajerna.
Marcus är lite kinkig med baciller och vågade sig inte på köttmaten. Ironiskt nog var han den ende som mådde dåligt i morse när vi hyrde Jet-Ski.
Runt 150 kilometer till Kuba härifrån, och nu ska vi ut och käka kubanskt!
Well, what happens at Key West... It never happened. Ha ha ha!"
Citat från en gammal cykelgubbe med ansiktsmålning igår kväll när vi satt med fötterna dinglande över Atlantiska Oceanen. Eldslukarna, utbrytarkungarna och de andra gatuartisterna hade just plockat ihop och vi käkade kebabrulle från ett stånd.
Det kändes på riktigt som att vi satt vid floden Ankh i Discworld och käkade nåt som vi köpt av den där gubben med köttpajerna.
Marcus är lite kinkig med baciller och vågade sig inte på köttmaten. Ironiskt nog var han den ende som mådde dåligt i morse när vi hyrde Jet-Ski.
Runt 150 kilometer till Kuba härifrån, och nu ska vi ut och käka kubanskt!
onsdag 21 maj 2008
(Sofie) Photo ops!
För att alla ni som jobbar och sliter och lunkar er vardagslunk därhemma ska ha något att roa er med kommer här en bildkavalkad från vår galna resa. Enjoy!
0. Begreppet "golfbög" får en helt ny innebörd med den här bilden.
0. Begreppet "golfbög" får en helt ny innebörd med den här bilden.
1. Är det en äkta amerikansk cowgirl? Är det en borttapad linedance-instruktör? Eller är det en småländska i cowboyhatt och rutig skjorta som dricker öl på stranden?
2. Mer romantiskt än så här blir det nog inte. Ett förälskat par som kysser varandra under fullmånen på en öde strand. Hör ni stråkarna i bakgrunden?
3. Direkt från psyket till Miami Beach.
4. Reklambild för flaskvatten...?
5. Dessa vackra kroppar byggdes av snabbmat, snabbmat och åter snabbmat.
6. "Oh-oh! Photo-op!" Två sköna snubbar vi träffade i Savannah.
7. Helt enkelt vackert.
8. Marcus har köpt en cowboyhatt som han känner sig jättehäftig i. Och en ny, dyr kamera.
9. Det här rymdskeppet har varit på månen. Det har inte du ;)
10. Robert var två sekunder från att gå in och tatuera sig på Miami Ink, som vi gick förbi av en slump under vårt besök i Miami.
11. Gulligt värre. Små små pojkar i ett stort stort land.
12. Andreas ville också köpa en hatt och överträffade därmed Marcus i kategorin "Resans värsta hatt". Eller vad tycker ni...?
13. Frukost på vår underbara takterrass i New York.
14. Svart bälte here I come!
15. Ännu en romantisk bild på detta pluttinuttiga par.
16. Sofie åker skateboard på sitt eget lilla vis i Myrtle Beach.
17. Utanför Medieval Times-slottet där vi åt middag och såg på tornerspel. Medeltiden disneyfierad.
18. Marcus och Robert poserar med vår riddare (man blev uppdelad i olika lag som fick heja på olika riddare).
19. Vår fantastiska Chrysler Town & Country med den obligatoriska bumperstickern: God bless america!
20. Vi glassar i en park i Savannah.
0. Begreppet "golfbög" får en helt ny innebörd med den här bilden.
0. Begreppet "golfbög" får en helt ny innebörd med den här bilden.
1. Är det en äkta amerikansk cowgirl? Är det en borttapad linedance-instruktör? Eller är det en småländska i cowboyhatt och rutig skjorta som dricker öl på stranden?
2. Mer romantiskt än så här blir det nog inte. Ett förälskat par som kysser varandra under fullmånen på en öde strand. Hör ni stråkarna i bakgrunden?
3. Direkt från psyket till Miami Beach.
4. Reklambild för flaskvatten...?
5. Dessa vackra kroppar byggdes av snabbmat, snabbmat och åter snabbmat.
6. "Oh-oh! Photo-op!" Två sköna snubbar vi träffade i Savannah.
7. Helt enkelt vackert.
8. Marcus har köpt en cowboyhatt som han känner sig jättehäftig i. Och en ny, dyr kamera.
9. Det här rymdskeppet har varit på månen. Det har inte du ;)
10. Robert var två sekunder från att gå in och tatuera sig på Miami Ink, som vi gick förbi av en slump under vårt besök i Miami.
11. Gulligt värre. Små små pojkar i ett stort stort land.
12. Andreas ville också köpa en hatt och överträffade därmed Marcus i kategorin "Resans värsta hatt". Eller vad tycker ni...?
13. Frukost på vår underbara takterrass i New York.
14. Svart bälte here I come!
15. Ännu en romantisk bild på detta pluttinuttiga par.
16. Sofie åker skateboard på sitt eget lilla vis i Myrtle Beach.
17. Utanför Medieval Times-slottet där vi åt middag och såg på tornerspel. Medeltiden disneyfierad.
18. Marcus och Robert poserar med vår riddare (man blev uppdelad i olika lag som fick heja på olika riddare).
19. Vår fantastiska Chrysler Town & Country med den obligatoriska bumperstickern: God bless america!
20. Vi glassar i en park i Savannah.
tisdag 20 maj 2008
(Robert) Gay power!
Marcus omfrisering av mitt hår:
När jag såg resultatet insåg jag rätt snart att jag har fått en lesbisk frisyr - jag ser för sjutton ut som en butch! Så när vi häromdagen landade i Fort Lauderdale - enligt utsago en av östkustens ordentliga gaystäder - var det självklart att vi skulle transa på gayklubbarna nästa kväll!
Nerklämd i ett av Sofies linnen med lite make-up blir jag en jättefin(!(?)) lesbisk tjej.
Med Marcus hatt på förvandlar Sofie min skjorta till en cowboy-shirt.
Vi började med att dricka "bärs" och chilla på stranden (olagligt!), för att sedan dra vidare.
Måndagskvällen slutade dock med en nitlott.
Gaykrogen Smarty Pants var heldöd. Förutom bartendern fanns där två personer.
South Manhattan som skulle ha line-dance och movie quiz till country-musik i äkta homo-anda hade stängt och ersatts av klubben The Black Banana(!!) - som hade stängt på måndagar.
Och lesbian-klubben J's hade stängt tidigt. Personalen satt själva bakom låsta glasdörrar och lirade poker.
Så vi fick helt sonika åka hem och lägga oss. Det var en sådan där kväll som känns som ett förspel utan sex. Orolig sömn med drömmar om dels mim-sminkade ryska krigsveteraner som gjorde inbrott och sköt mot oss med automatvapen och dels en liten kaninpojke som skar mig med stora knivar i skogen kom som blue-balls på posten. Eller nåt.
Nu har vi dessutom just spenderat ett knappt dygn på Miami Beach. Ska man skaffa en tatuering ska det ju vara på Miami Ink, men jag lär trots det vänta ett tag med att nåla mig. Nu drar vi till Key West - gårdagens solbrännetema kommer garanterat att fortsätta!
När jag såg resultatet insåg jag rätt snart att jag har fått en lesbisk frisyr - jag ser för sjutton ut som en butch! Så när vi häromdagen landade i Fort Lauderdale - enligt utsago en av östkustens ordentliga gaystäder - var det självklart att vi skulle transa på gayklubbarna nästa kväll!
Nerklämd i ett av Sofies linnen med lite make-up blir jag en jättefin(!(?)) lesbisk tjej.
Med Marcus hatt på förvandlar Sofie min skjorta till en cowboy-shirt.
Vi började med att dricka "bärs" och chilla på stranden (olagligt!), för att sedan dra vidare.
Måndagskvällen slutade dock med en nitlott.
Gaykrogen Smarty Pants var heldöd. Förutom bartendern fanns där två personer.
South Manhattan som skulle ha line-dance och movie quiz till country-musik i äkta homo-anda hade stängt och ersatts av klubben The Black Banana(!!) - som hade stängt på måndagar.
Och lesbian-klubben J's hade stängt tidigt. Personalen satt själva bakom låsta glasdörrar och lirade poker.
Så vi fick helt sonika åka hem och lägga oss. Det var en sådan där kväll som känns som ett förspel utan sex. Orolig sömn med drömmar om dels mim-sminkade ryska krigsveteraner som gjorde inbrott och sköt mot oss med automatvapen och dels en liten kaninpojke som skar mig med stora knivar i skogen kom som blue-balls på posten. Eller nåt.
Nu har vi dessutom just spenderat ett knappt dygn på Miami Beach. Ska man skaffa en tatuering ska det ju vara på Miami Ink, men jag lär trots det vänta ett tag med att nåla mig. Nu drar vi till Key West - gårdagens solbrännetema kommer garanterat att fortsätta!
lördag 17 maj 2008
(Robert) Kiss
Igår var det en riktigt varm dag - 35 grader Celsius i skuggan.
Följdaktligen drack vi alla mycket vatten.
Jag kissade som en normal svensk ungefär tre gånger under dagen - morgon, middag och kväll.
Andreas, däremot, sparade inte på krutet utan sprang på toaletten ungefär nio gånger. När vi satt på Taco Bell kissade han t.o.m. två gånger "för att vara på säkra sidan".
Hur ofta är det normalt att kissa en varm dag?
In other news har Marcus klippt en helt ny frisyr på mig - bilder kommer!
Följdaktligen drack vi alla mycket vatten.
Jag kissade som en normal svensk ungefär tre gånger under dagen - morgon, middag och kväll.
Andreas, däremot, sparade inte på krutet utan sprang på toaletten ungefär nio gånger. När vi satt på Taco Bell kissade han t.o.m. två gånger "för att vara på säkra sidan".
Hur ofta är det normalt att kissa en varm dag?
In other news har Marcus klippt en helt ny frisyr på mig - bilder kommer!
onsdag 14 maj 2008
(Sofie) Pretty fucked up
Jag och Robert tar en liten promenad i väntan på att vårt bildäck ska bli bytt av mekanikerna på Walmart.
Gissa vår lycka när vi hittar ett militärt överskottslager?!
Inne i affären går det runt en äkta american soldier med army cut-frisyr och uniform och ser helt brutal ut. Ni vet en sån kille som man ser på honom att han har dödat människor med sina bara händer. När Robert provar en militärkavaj med massa bingbling på stannar han upp, stirrar på Robert, spänner ögonen i oss och morrar med mörk röst:
"It´s pretty fucked up that he´s wearing that jacket..."
Sen gick vi hem.
Gissa vår lycka när vi hittar ett militärt överskottslager?!
Inne i affären går det runt en äkta american soldier med army cut-frisyr och uniform och ser helt brutal ut. Ni vet en sån kille som man ser på honom att han har dödat människor med sina bara händer. När Robert provar en militärkavaj med massa bingbling på stannar han upp, stirrar på Robert, spänner ögonen i oss och morrar med mörk röst:
"It´s pretty fucked up that he´s wearing that jacket..."
Sen gick vi hem.
(Robert) En stad av överraskningar
Myrtle Beach, South Carolina. Vilket ställe.
När vi rullade in kändes det som vilken håla utmed kusten som helst. Ack vad fel vi hade. Under våra två dygn i staden visar det sig att när man tror att man verkligen sett allt som finns där, då snubblar man med näsan före in i en ny dimension, ensam tillräcklig för att vara en egen liten stad.
Vår första kväll i stan skulle vi leta upp en restaurang att käka på. Eftersom det var lite sent hade vi svårt att hitta en restaurang, så det blev McDonalds. Vad som följde var två timmar kaos när vi körde runt, runt i stad, ödemark och på motorväg för att hitta hem igen. Trötta och griniga bestämde i oss för att stanna på hotellet ytterligare en natt.
Följande helt oväntade upptäckter gjorde vi under vår korta vistelse:
När vi rullade in kändes det som vilken håla utmed kusten som helst. Ack vad fel vi hade. Under våra två dygn i staden visar det sig att när man tror att man verkligen sett allt som finns där, då snubblar man med näsan före in i en ny dimension, ensam tillräcklig för att vara en egen liten stad.
Vår första kväll i stan skulle vi leta upp en restaurang att käka på. Eftersom det var lite sent hade vi svårt att hitta en restaurang, så det blev McDonalds. Vad som följde var två timmar kaos när vi körde runt, runt i stad, ödemark och på motorväg för att hitta hem igen. Trötta och griniga bestämde i oss för att stanna på hotellet ytterligare en natt.
Följande helt oväntade upptäckter gjorde vi under vår korta vistelse:
- Siffror om stan: 23,000 invånare (lite mindre än Varberg).
~13 miljoner turister varje år (och varbergarna tycker att boråsarna är många...)
1900 restauranger (och vi hade svårt att hitta en först...) - Av en ren händelse var det "biker week" i stan när vi kom dit. För er som inte vet, så får man köra motorcykel utan hjälm i South Carolina, vilket kan bidra till att den här biker-veckan är en av världens största MC-festivaler. Överallt var Harleys. Och då når veckan inte sin kulmen förrän om flera dagar.
- När vi åkte ner till havet hamnade vi plötsligt i vad som kändes som en medelhavsö. Glassig strand, en gata full med turistaffärer och krogar, samt strandade Metroids i vattenbrynet.
- Middagen på Medieval Times var lite av en chock. Extremt pompöst. Och extremt mycket plast, papper, elljus och Diet Pepsi. Lajvaren i mig skrek av smärta, medan turisten i mig gapskrattade åt all teatralisk töntighet.
En draksteksmiddag med ett stop mjöd... Även känt som grillad kyckling och Pepsi i plastmugg. - Efter middagen skulle vi ner på stan. Vi hade hört om ett "Broadway", så vi styrde bilen dit. Som vanligt här såg det helt dött ut från bilen. Men när vi väl kom in på gågatan öppnades en hel värld av krogar och affärer. Musik spelades från högtalare mitt i gatan, och runt hörnet låg Hard Rock Café och en hel bikerfestival. Öltält, prylknallar, spelhallar och krogar överallt.
På Broadway. Jag matar karparna och ninjaankorna i dammen med Ben&Jerrys-glass. Sofie: "är glass verkligen bra för dem?" Jag: "Vem fan bryr sig?" - Strax utanför stan trillade vi in i ett köpcentrum med sjukt många affärer. Eurostop fast fem gånger större, typ. Jag fyndade en axelväska och vans för typ en tredjedel av hemmapriset.
tisdag 13 maj 2008
(Marcus) Guess what
På en resa där det har varit minst ett litet äventyr per dag, tappade saker, missade vägar och allmänt kaos fick idag herr Oflyt nog och tänkte drämma till oss med det värsta han kunde komma på.
Mitt på motorvägen, en mil från kvällens motell, sprängdes vänster bakdäck.
Poff.
Det lät som motorcyklarna i Myrtle Beach. Brum, drum, skak, skriek.
Som de erfarna och oerhört hårdhudade resenärer vi är höll vi oss lugna, ringde bärgning, fixade taxi och blev ett äventyr rikare.
Men nu får det fan snart vara nog med läskigheter.
Mitt på motorvägen, en mil från kvällens motell, sprängdes vänster bakdäck.
Poff.
Det lät som motorcyklarna i Myrtle Beach. Brum, drum, skak, skriek.
Som de erfarna och oerhört hårdhudade resenärer vi är höll vi oss lugna, ringde bärgning, fixade taxi och blev ett äventyr rikare.
Men nu får det fan snart vara nog med läskigheter.
måndag 12 maj 2008
(Robert) Ordlista
Det finns en del grejer som inte betyder samma sak i USA som i resten av världen.
För er som funderar på att åka hit och vill undvika missförstånd, har jag sammanställt en liten ordlista. Amerikanska ord till vänster, vad de innebär till höger:
Sausage: Hamburgarbiff
Biscuits: Scones
Small: Medium
Medium: Bamsestort
Large: Du-kommer-inte-fatta-hur-stort-det-är-förrän-du-håller-i-det-stort
Water: Klorin
Bud Light: Vatten
Breakfast: Sockerchock
8 pieces of chicken & 4 biscuits: 8 broilerkycklingar i frityr & 4 scones
Nånting with cheese: Ost med nånting
Så är du törstig och vill ha lite vatten, kom ihåg att det heter "Bud Light" om du inte vill åka in på sjukan för klor-överdos!
För er som funderar på att åka hit och vill undvika missförstånd, har jag sammanställt en liten ordlista. Amerikanska ord till vänster, vad de innebär till höger:
Sausage: Hamburgarbiff
Biscuits: Scones
Small: Medium
Medium: Bamsestort
Large: Du-kommer-inte-fatta-hur-stort-det-är-förrän-du-håller-i-det-stort
Water: Klorin
Bud Light: Vatten
Breakfast: Sockerchock
8 pieces of chicken & 4 biscuits: 8 broilerkycklingar i frityr & 4 scones
Nånting with cheese: Ost med nånting
Så är du törstig och vill ha lite vatten, kom ihåg att det heter "Bud Light" om du inte vill åka in på sjukan för klor-överdos!
söndag 11 maj 2008
(Sofie) Tipsar
I Norfolk chillade vi på en båt. En STOR båt som varit med i många krig. Lite häftigare än typ alla båtar vi chillade på under tiden på Värnpliktsnytt. I alla fall. När vi gick runt på båten började vi prata om hur skönt det var att kunna säga vad som helst, eftersom ingen ändå förstår vårt språk. Linn gav ett exempel.
Linn: Man kan liksom skrika typ: "Jag vill bara ligga och knarka!!!"
Två sekunder senare stöter vi på ett härligt gäng med svenskar.
Oj oj.
Tipset är alltså: Säg inte vad som helst även om du befinner dig på andra sidan jorden. Svenskar kan lura bakom varje hörn.
Här är en bild på detta härliga gäng:
Hoppas att ni har det bra och att ni läser vår blogg nu, som ni sa att ni skulle göra! Och tack för tipsen på sevärda platser!
Här är en bild på mig på båten:
Jag: Asså båtar är det bästa jag vet!!
Robert: Är inte stridsvagnar det?
Jag: Asså....jo. Stridsvagnar och båtar!!!
Linn: Man kan liksom skrika typ: "Jag vill bara ligga och knarka!!!"
Två sekunder senare stöter vi på ett härligt gäng med svenskar.
Oj oj.
Tipset är alltså: Säg inte vad som helst även om du befinner dig på andra sidan jorden. Svenskar kan lura bakom varje hörn.
Här är en bild på detta härliga gäng:
Hoppas att ni har det bra och att ni läser vår blogg nu, som ni sa att ni skulle göra! Och tack för tipsen på sevärda platser!
Här är en bild på mig på båten:
Jag: Asså båtar är det bästa jag vet!!
Robert: Är inte stridsvagnar det?
Jag: Asså....jo. Stridsvagnar och båtar!!!
Fuck Robert!
Mycket har hänt sedan sist.
Vi fick inte plats på vår bokade buss mot Washington (något som inte skulle ha hänt i Sverige). Så bussvärden gav oss 20 dollar var i cash så att vi skulle kunna komma på de dyrare Greyhound-bussarna, samt skjutsade oss till bussterminalen i sin makes privata bil (något som DEFINITIVT inte skulle ha hänt i Sverige).
Under den fyra timmar långa bussfärden som föjde satt jag och språkade med en annan kille som inte heller fick plats på bussen. Lucas hette han, och han var lätt en av de trevligaste människor jag någonsin träffat. Han bodde i Buffalo, men skulle till Washington för att hälsa på sin flickvän. Hans flickvän jobbade nära Hillary Clintons i hennes valkampanj, men själv skulle han rösta för Obama. Jag lovade dyrt och heligt att inte berätta det för någon, men tji fick han. Vi pratade om vad som skiljer USA och Europa, livet i stort, politik, allt möjligt.
Vi och Lucas väntar på vår nya buss
Ju mer vi ser av livet i USA och ju fler människor vi pratar med, desto mer känner jag mig som en socialist. Nog för att Sverige är lite väl planekonomiskt, men jag skulle verkligen inte vilja ha ett välfärdssystem som det i USA.
Efter att ha blivit blåsta på CD-spelare och några tusen kronor var av Rent-A-Wreck-gubben i Washington (note to self: Fixa skriftlig bekräftelse på ALLA bokningar) fick vi slutligen vår bil.
Den kanske inte ser mycket ut för världen, men den är sjusitsig med bagageutrymme och najs.
De sista dagarna har vi bott på motell i Washington D.C., Norfolk och nu senast i Kill Devil Hills (fräsigt namn, va?).
Gårdagskvällen i Kill Devil Hills var lätt det bästa hittills. Vi började med att käka på Hooters, vilket var lite av en kulturkrock. Inte bara var det en av de godaste burgarna jag någonsin ätit, personalens uniformer var också tajtare än någonting jag tidigare sett utanför H&M:s barnavdelning. Servicen var personlig och bra, och det kändes som att vår storbystade servitris flörtade med alla i sällskapet (inklusive Sofie och Linn). Efter en burgare och ett par Budweiser var vi redo att fortsätta vårt utforskande av den lokala faunan.
När vi efter rekommendation av den ~25-åriga servitrisen öppnar portarna till den lokala krogen Sunburn är det som att kliva in i en sagovärld. Det vi finner där inne, det är något som inte finns på riktigt i min världsbild. Något man ser på film, men aldrig, aldrig upplever i verkligheten. Först då inser jag verkligen att vi är i USA och North Carolina, på riktigt.
Vi sänkte förmodligen medelåldern på stället med minst fem år, och då var det inte för att det var extremt lite folk där. Medan Marcus och Andreas försökte spela biljard i bakrummet skrev jag och Sofie upp oss på den då tomma listan över sångare på deras Karaoke Night. (Evis Presley fanns med på listan över "New Hits", annars var det mest country-musik. Till slut hittade vi ett mindre gulnat papper med Eminems "Lose Yourself". That outta do it).
När vi druckit upp vår bärs (ja, de kollade legitimation, och ja, jag fick köpa fast jag var under 21) var det dags att inta scenen.
Efter ett kick-ass-framträdande lämnade vi plats åt en jeansklädd kille i keps som sjöng country med djupaste inlevelse. Från där jag satt såg han ut att vara strax under 30, och där och då lät jag honom vara stereotypen för en misslyckad lantis i småstads-USA. Men det här var också första gången på resan som mina fördomar verkligen krossades.
Vi gick upp igen och rappade igång publiken med Baby Got Back (eller ja, jag rappade och Sofie skakade på rumpan). Därefter bestämde jag mig för att suga i mig lite amerikanism, så jag gick fram till country-killen. Jag berömde honom för hans framförande och frågade om jag fick bjuda honom på en öl. Eftersom han inte drack alkohol och inte ville ha en soft drink heller började vi prata istället. Han gillade nog vår show också:
"Everything I heard was you saying 'I like big butts' and everything I saw was she shaking her butt and I was like 'YEAH, he likes big butts!'"
Han hette Jay, var 18 bast och var där för att käka middag med sin mamma och flickvän. Han var en extremt skön kille, kändes skärpt och var kvick och rolig. Det var första gången han var på stället och han hade aldrig varit på Hooters, och planerade inte att gå dit heller. Men om han sade det bara för att hans flickvän och morsa satt alldeles bredvid är inte jag man att döma.
Medan jag och Jay stod och hängde hade de andra bondat med en lokal alkisgubbe som försökte få upp alla svennar på scenen, fast utan mig ("He'll just steal the show from you! What's his name? ...Robert? FUCK ROBERT!" Mina vänner var såklart inte sämre än att svara med ett "YEAH, FUCK ROBERT!")
Någon halvtimme senare rundade jag och Jay av kvällen med att sjunga Lou Reeds Take a walk on the wild side i en äkta koreansk-adoptiv-päron-duett, varpå det var dags att gå hem, med varma lyckönskningar från Jay och hans lilla familj. Jay var den förste att krossa mina förutfattade meningar, och jag hoppas att han inte är den siste.
När vi åkte tillbaka till motellet kunde jag inte sluta säga hur mycket jag älskade North Carolina. This is the time of my life.
Vi fick inte plats på vår bokade buss mot Washington (något som inte skulle ha hänt i Sverige). Så bussvärden gav oss 20 dollar var i cash så att vi skulle kunna komma på de dyrare Greyhound-bussarna, samt skjutsade oss till bussterminalen i sin makes privata bil (något som DEFINITIVT inte skulle ha hänt i Sverige).
Under den fyra timmar långa bussfärden som föjde satt jag och språkade med en annan kille som inte heller fick plats på bussen. Lucas hette han, och han var lätt en av de trevligaste människor jag någonsin träffat. Han bodde i Buffalo, men skulle till Washington för att hälsa på sin flickvän. Hans flickvän jobbade nära Hillary Clintons i hennes valkampanj, men själv skulle han rösta för Obama. Jag lovade dyrt och heligt att inte berätta det för någon, men tji fick han. Vi pratade om vad som skiljer USA och Europa, livet i stort, politik, allt möjligt.
Vi och Lucas väntar på vår nya buss
Ju mer vi ser av livet i USA och ju fler människor vi pratar med, desto mer känner jag mig som en socialist. Nog för att Sverige är lite väl planekonomiskt, men jag skulle verkligen inte vilja ha ett välfärdssystem som det i USA.
Efter att ha blivit blåsta på CD-spelare och några tusen kronor var av Rent-A-Wreck-gubben i Washington (note to self: Fixa skriftlig bekräftelse på ALLA bokningar) fick vi slutligen vår bil.
Den kanske inte ser mycket ut för världen, men den är sjusitsig med bagageutrymme och najs.
De sista dagarna har vi bott på motell i Washington D.C., Norfolk och nu senast i Kill Devil Hills (fräsigt namn, va?).
Gårdagskvällen i Kill Devil Hills var lätt det bästa hittills. Vi började med att käka på Hooters, vilket var lite av en kulturkrock. Inte bara var det en av de godaste burgarna jag någonsin ätit, personalens uniformer var också tajtare än någonting jag tidigare sett utanför H&M:s barnavdelning. Servicen var personlig och bra, och det kändes som att vår storbystade servitris flörtade med alla i sällskapet (inklusive Sofie och Linn). Efter en burgare och ett par Budweiser var vi redo att fortsätta vårt utforskande av den lokala faunan.
När vi efter rekommendation av den ~25-åriga servitrisen öppnar portarna till den lokala krogen Sunburn är det som att kliva in i en sagovärld. Det vi finner där inne, det är något som inte finns på riktigt i min världsbild. Något man ser på film, men aldrig, aldrig upplever i verkligheten. Först då inser jag verkligen att vi är i USA och North Carolina, på riktigt.
Vi sänkte förmodligen medelåldern på stället med minst fem år, och då var det inte för att det var extremt lite folk där. Medan Marcus och Andreas försökte spela biljard i bakrummet skrev jag och Sofie upp oss på den då tomma listan över sångare på deras Karaoke Night. (Evis Presley fanns med på listan över "New Hits", annars var det mest country-musik. Till slut hittade vi ett mindre gulnat papper med Eminems "Lose Yourself". That outta do it).
När vi druckit upp vår bärs (ja, de kollade legitimation, och ja, jag fick köpa fast jag var under 21) var det dags att inta scenen.
Efter ett kick-ass-framträdande lämnade vi plats åt en jeansklädd kille i keps som sjöng country med djupaste inlevelse. Från där jag satt såg han ut att vara strax under 30, och där och då lät jag honom vara stereotypen för en misslyckad lantis i småstads-USA. Men det här var också första gången på resan som mina fördomar verkligen krossades.
Vi gick upp igen och rappade igång publiken med Baby Got Back (eller ja, jag rappade och Sofie skakade på rumpan). Därefter bestämde jag mig för att suga i mig lite amerikanism, så jag gick fram till country-killen. Jag berömde honom för hans framförande och frågade om jag fick bjuda honom på en öl. Eftersom han inte drack alkohol och inte ville ha en soft drink heller började vi prata istället. Han gillade nog vår show också:
"Everything I heard was you saying 'I like big butts' and everything I saw was she shaking her butt and I was like 'YEAH, he likes big butts!'"
Han hette Jay, var 18 bast och var där för att käka middag med sin mamma och flickvän. Han var en extremt skön kille, kändes skärpt och var kvick och rolig. Det var första gången han var på stället och han hade aldrig varit på Hooters, och planerade inte att gå dit heller. Men om han sade det bara för att hans flickvän och morsa satt alldeles bredvid är inte jag man att döma.
Medan jag och Jay stod och hängde hade de andra bondat med en lokal alkisgubbe som försökte få upp alla svennar på scenen, fast utan mig ("He'll just steal the show from you! What's his name? ...Robert? FUCK ROBERT!" Mina vänner var såklart inte sämre än att svara med ett "YEAH, FUCK ROBERT!")
Någon halvtimme senare rundade jag och Jay av kvällen med att sjunga Lou Reeds Take a walk on the wild side i en äkta koreansk-adoptiv-päron-duett, varpå det var dags att gå hem, med varma lyckönskningar från Jay och hans lilla familj. Jay var den förste att krossa mina förutfattade meningar, och jag hoppas att han inte är den siste.
När vi åkte tillbaka till motellet kunde jag inte sluta säga hur mycket jag älskade North Carolina. This is the time of my life.
(Andreas) Super size
Robert försöker tvångsmata mig med friterade fullstora kycklingar på Bojangles:
"Nej, Robert! Jag mår illa, jag är mätt sluta, JAG HAR SNUS!"
När man beställer "åtta bitar kyckling" i Sverige får man något i storleksordning med åtta stora köttbullar, ni vet typ nuggets på donken. Försök er inte på något liknande på Bojangles i USA. När Robert och Linn öppnade sina två matlådor på snabbmatshaket förstod vi att det snarare handlade om att de kastat sexton broiler-kycklingar rakt i fritösen och serverat oss resultatet.
Alla var överens om att det var vidrigt, men avfallskvarns-Robert är som bekant inte den som låter betald mat gå till spillo:
Andreas: Stäng igen den där lådan innan jag spyr!
Robert: Jag ska bara ta en bit till!
"Nej, Robert! Jag mår illa, jag är mätt sluta, JAG HAR SNUS!"
När man beställer "åtta bitar kyckling" i Sverige får man något i storleksordning med åtta stora köttbullar, ni vet typ nuggets på donken. Försök er inte på något liknande på Bojangles i USA. När Robert och Linn öppnade sina två matlådor på snabbmatshaket förstod vi att det snarare handlade om att de kastat sexton broiler-kycklingar rakt i fritösen och serverat oss resultatet.
Alla var överens om att det var vidrigt, men avfallskvarns-Robert är som bekant inte den som låter betald mat gå till spillo:
Andreas: Stäng igen den där lådan innan jag spyr!
Robert: Jag ska bara ta en bit till!
onsdag 7 maj 2008
(Robert) Nördar
Varför är jag och Marcus så här glada?
Svar: Vi är på 10 Rockefeller Plaza, i affären Nintendo World. Nintendo-merchandise here we come! Jag älskar att vi är ungefär 50% nördar på den här resan.
Nu är jag lite mer Nintendo-pimpad än innan. Dessutom hann vi med att titta in på ett ställe som heter Video Games New York - en affär med liten, liten affärsyta med helt sjukt många begagnade TV-spel. Här är en i mängden av alla butikshyllor:
Och tro det eller ej, ingen av oss köpte något på den sista anhalten...
Svar: Vi är på 10 Rockefeller Plaza, i affären Nintendo World. Nintendo-merchandise here we come! Jag älskar att vi är ungefär 50% nördar på den här resan.
Nu är jag lite mer Nintendo-pimpad än innan. Dessutom hann vi med att titta in på ett ställe som heter Video Games New York - en affär med liten, liten affärsyta med helt sjukt många begagnade TV-spel. Här är en i mängden av alla butikshyllor:
Och tro det eller ej, ingen av oss köpte något på den sista anhalten...
(Robert) "We don't take likely to your kind here"
Ibland får man revidera sin syn på människors roller i en grupp.
Som när vi inser att vi just tagit expresståget som susar förbi vår hållplats på 103rd så att vi kommer tvingas gå av vid 125th.
Marcus (som jag tidigare sett som hönsmamman i gruppen) rycker på axlarna och sluter ögonen på nytt.
Andreas (som för någon vecka sedan upphetsat pratade om hur han ville knata runt i "de farliga kvarteren") börjar skaka i benen och håller vaksam uppsikt omkring sig med ett fast grepp om sin dyra kamera.
Igårkväll kallade jag honom rasist för att han tyckte det kändes tryggare med kvarter där det rörde sig vita människor som såg medelklass ut. Med lite mer distans till det hela tar jag tillbaka mitt uttalande och måste nog ge honom lite rätt.
Nu ska jag gå och köpa frukost tills imorgon och sedan ska vi sova.
Imorgon drar vi nämligen till Washington DC för att hämta bilen!
Som när vi inser att vi just tagit expresståget som susar förbi vår hållplats på 103rd så att vi kommer tvingas gå av vid 125th.
Marcus (som jag tidigare sett som hönsmamman i gruppen) rycker på axlarna och sluter ögonen på nytt.
Andreas (som för någon vecka sedan upphetsat pratade om hur han ville knata runt i "de farliga kvarteren") börjar skaka i benen och håller vaksam uppsikt omkring sig med ett fast grepp om sin dyra kamera.
Igårkväll kallade jag honom rasist för att han tyckte det kändes tryggare med kvarter där det rörde sig vita människor som såg medelklass ut. Med lite mer distans till det hela tar jag tillbaka mitt uttalande och måste nog ge honom lite rätt.
Nu ska jag gå och köpa frukost tills imorgon och sedan ska vi sova.
Imorgon drar vi nämligen till Washington DC för att hämta bilen!
(Marcus) I got blisters on me fingers!
Kära medmänniskor, livet i Amerikat är lite som i Family Guy, fast utan Stewie.
Ett himla osammanhängande hopkok av allt man kan tänka sig och allt man inte vill veta.
Från uteliggare i trappuppgångar femtio meter från Times Square till lyxprylar på Nintendo World, eller egentligen inte alls, mer som ett hostel i gränslandet mellan det som kallas schysst och det som är för jävligt. Både på ett bra och dåligt sätt.
Jävlar vad osammanhängande jag är, pollen finns det här också, och blåsor på fötterna har jag fått. Har på tre (är det tre dagar?) upplevt mer än vad man gör på ett helt liv på andra platser (hej Värnamo).
Att stå uppe på Empire State Building, med nyinköpt kamera och sköna vänner omkring sig, då är det good to be alive.
Ett himla osammanhängande hopkok av allt man kan tänka sig och allt man inte vill veta.
Från uteliggare i trappuppgångar femtio meter från Times Square till lyxprylar på Nintendo World, eller egentligen inte alls, mer som ett hostel i gränslandet mellan det som kallas schysst och det som är för jävligt. Både på ett bra och dåligt sätt.
Jävlar vad osammanhängande jag är, pollen finns det här också, och blåsor på fötterna har jag fått. Har på tre (är det tre dagar?) upplevt mer än vad man gör på ett helt liv på andra platser (hej Värnamo).
Att stå uppe på Empire State Building, med nyinköpt kamera och sköna vänner omkring sig, då är det good to be alive.
(Robert) American Boobs
Det här är tredje dagen sedan vi kom till New York.
Vi bor på ett riktigt hippie-hostel med bra läge - fett najs.
Skön quote av Andreas när han tittar menande på Sofie medan bådas partners sitter vid samma bord:
"Där har du ett par jävligt sjyssta bröst alltså." (Han ursäktade sig några sekunder senare med att han pratade om den halvnakna 150-kilos-mannen som satt och rökte bredvid oss på balkongen)
Nu ska vi ut i solen. Och imorgon drar vi till Washington DC och hämtar vår bil. Smell you later!
Vi bor på ett riktigt hippie-hostel med bra läge - fett najs.
Skön quote av Andreas när han tittar menande på Sofie medan bådas partners sitter vid samma bord:
"Där har du ett par jävligt sjyssta bröst alltså." (Han ursäktade sig några sekunder senare med att han pratade om den halvnakna 150-kilos-mannen som satt och rökte bredvid oss på balkongen)
Nu ska vi ut i solen. Och imorgon drar vi till Washington DC och hämtar vår bil. Smell you later!
tisdag 6 maj 2008
The crew
40 dagar. Fem personer. En bil. Vem vinner och vem försvinner?
Följ med oss på vår guldgrävarturné där fördomar besannas och krossas.
Förvänta dig allt och inget!
"Född med guldsked i mun"
Namn: La Sofiore d´amore
Ålder: 23
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Slava på nattklubb och hotell i Åre
Pengastatus innan resan: På G
Körkortsstatus: Stabilt (...) sedan fyra år tillbaka
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Skidåkarlår, blek kropp med solbränt ansikte, lite love-handles men annars helt okej
Fördomar om USA: Att allt är större, tjockare och värre därborta
Personlig sak: Giltigt pass, för ovanlighetens skull
Ser fram emot mest: Burna runt i vår helfräscha Rent-a-wreck-bil
Kommer sakna mest: Snö och skidåkning...ja, det är sant!
"Lovar guld och gröna skogar"
Namn: Andy candy da greek god
Ålder: 20
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Lura på folk dyra försäkringar de inte behöver
Pengastatus: Rik som ett troll
Körkortsstatus: Färsk och fräsch, har en rosa lapp sedan tre veckor tillbaka!
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Vältränad utan att behöva träna, enligt honom själv. Annat värt att nämna här är att Andy är världens mest icke-håriga grek.
Fördomar om USA: Alla där är rasister/homofober och tjocka och har inget samvete om det finns en chans att tjäna pengar för det är meningen med livet enligt Amerikanarna. Okej nu gav jag dem inte en ärlig chans, men du frågade efter fördomar!
Personlig sak: Linn
Ser fram emot mest: Att handla svinbilliga kameraprylar i New York.
Kommer sakna mest: Min dator
"Morgonstund har guld i mund"
Namn: Mark in da park in da dark
Ålder: 24
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Skriva om PRO-träffar och bortsprungna katter på Värnamo Nyheter
Pengastatus: Vill du ha den officiella eller den inofficiella? Den är faktiskt förvånansvärt god för att vara mig.
Körkortsstatus: Till skillnad från de flesta andra i sällskapet har jag ju redan fixat det sedan tidigare
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Jävligt mycket David Hasselhoff...som i filmklippet när han ligger på golvet och äter pizza
Fördomar om USA: För många och för långa för att ta här
Personlig sak: Mat-och-sov-klocka
Ser fram emot mest: Niceville
Kommer sakna mest: Mammas mat
"Tala är silver, tiga är guld"
Namn: Robert da emo kid Legogris
Ålder: 20 och ett halvt. Blir spritmyndig i USA under resans gång.
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Sälja sin kropp till medicinforskning och programmera PHP
Pengastatus: Fick mina prostitutionspengar en dryg vecka inan avresa. Mina tillgångar är säkrade inför resan!
Körkortsstatus: Fassive mail. Lade 17k på körlektioner men flunkade på uppkörningen. Gissa vem som kommer att sitta i baksätet under bilresorna och dricka ...läsk...?
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Gymmade tre-fyra gånger i veckan en dryg månad. Sedan hamnade jag på den där medicinstudien. Två veckors totalt stillaliggande med fem måltider om dagen följt av en månads heltidsprogrammering, vad tror ni DET gör med kroppen?
Fördomar om USA: Jag skulle kunna sitta ner en hel vecka och bara pladdra USA-fördomar som jag fått genom media. Men det känns onödigt. Jag hoppas bara att alla är så fula som jag tror så att man kan få känna sig snygg.
Personlig sak: Min laptop. <3
Ser fram emot mest: Att inte ha en partner att bråka med. Det äger att vara femte hjul!
Kommer sakna mest: Att ha en partner att bråka med ;(
"Allt är inte guld som glimmar"
Namn: Linn from da Finn-land
Ålder: 21
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Sälja min själ till dagisbarn
Pengastatus: Det ser bra ut
Körkortsstatus: Det ser mindre bra ut
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Smällfet
Fördomar om USA: Det bästa med USA är att man tror att det ska vara på ett speciellt sätt, så kommer man dit och det är exakt så.
Personlig sak: Knäckebröd (på sant asså jag svär!)
Ser fram emot mest: Äta massa godis, träffa roliga människor och shoppa billigt.
Kommer sakna mest: Min hårtork och min bästa vän Elinor. Sedan kommer jag inte sakna någonting.
Följ med oss på vår guldgrävarturné där fördomar besannas och krossas.
Förvänta dig allt och inget!
"Född med guldsked i mun"
Namn: La Sofiore d´amore
Ålder: 23
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Slava på nattklubb och hotell i Åre
Pengastatus innan resan: På G
Körkortsstatus: Stabilt (...) sedan fyra år tillbaka
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Skidåkarlår, blek kropp med solbränt ansikte, lite love-handles men annars helt okej
Fördomar om USA: Att allt är större, tjockare och värre därborta
Personlig sak: Giltigt pass, för ovanlighetens skull
Ser fram emot mest: Burna runt i vår helfräscha Rent-a-wreck-bil
Kommer sakna mest: Snö och skidåkning...ja, det är sant!
"Lovar guld och gröna skogar"
Namn: Andy candy da greek god
Ålder: 20
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Lura på folk dyra försäkringar de inte behöver
Pengastatus: Rik som ett troll
Körkortsstatus: Färsk och fräsch, har en rosa lapp sedan tre veckor tillbaka!
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Vältränad utan att behöva träna, enligt honom själv. Annat värt att nämna här är att Andy är världens mest icke-håriga grek.
Fördomar om USA: Alla där är rasister/homofober och tjocka och har inget samvete om det finns en chans att tjäna pengar för det är meningen med livet enligt Amerikanarna. Okej nu gav jag dem inte en ärlig chans, men du frågade efter fördomar!
Personlig sak: Linn
Ser fram emot mest: Att handla svinbilliga kameraprylar i New York.
Kommer sakna mest: Min dator
"Morgonstund har guld i mund"
Namn: Mark in da park in da dark
Ålder: 24
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Skriva om PRO-träffar och bortsprungna katter på Värnamo Nyheter
Pengastatus: Vill du ha den officiella eller den inofficiella? Den är faktiskt förvånansvärt god för att vara mig.
Körkortsstatus: Till skillnad från de flesta andra i sällskapet har jag ju redan fixat det sedan tidigare
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Jävligt mycket David Hasselhoff...som i filmklippet när han ligger på golvet och äter pizza
Fördomar om USA: För många och för långa för att ta här
Personlig sak: Mat-och-sov-klocka
Ser fram emot mest: Niceville
Kommer sakna mest: Mammas mat
"Tala är silver, tiga är guld"
Namn: Robert da emo kid Legogris
Ålder: 20 och ett halvt. Blir spritmyndig i USA under resans gång.
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Sälja sin kropp till medicinforskning och programmera PHP
Pengastatus: Fick mina prostitutionspengar en dryg vecka inan avresa. Mina tillgångar är säkrade inför resan!
Körkortsstatus: Fassive mail. Lade 17k på körlektioner men flunkade på uppkörningen. Gissa vem som kommer att sitta i baksätet under bilresorna och dricka ...läsk...?
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Gymmade tre-fyra gånger i veckan en dryg månad. Sedan hamnade jag på den där medicinstudien. Två veckors totalt stillaliggande med fem måltider om dagen följt av en månads heltidsprogrammering, vad tror ni DET gör med kroppen?
Fördomar om USA: Jag skulle kunna sitta ner en hel vecka och bara pladdra USA-fördomar som jag fått genom media. Men det känns onödigt. Jag hoppas bara att alla är så fula som jag tror så att man kan få känna sig snygg.
Personlig sak: Min laptop. <3
Ser fram emot mest: Att inte ha en partner att bråka med. Det äger att vara femte hjul!
Kommer sakna mest: Att ha en partner att bråka med ;(
"Allt är inte guld som glimmar"
Namn: Linn from da Finn-land
Ålder: 21
Tjänade ihop pengar till resan genom att: Sälja min själ till dagisbarn
Pengastatus: Det ser bra ut
Körkortsstatus: Det ser mindre bra ut
Kroppsstatus inför Miami beach 2008: Smällfet
Fördomar om USA: Det bästa med USA är att man tror att det ska vara på ett speciellt sätt, så kommer man dit och det är exakt så.
Personlig sak: Knäckebröd (på sant asså jag svär!)
Ser fram emot mest: Äta massa godis, träffa roliga människor och shoppa billigt.
Kommer sakna mest: Min hårtork och min bästa vän Elinor. Sedan kommer jag inte sakna någonting.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)