Det infinner sig en viss dimma över verkligheten när man enbart lever på fyra andra personer i flera veckor. Allting går långsammare men i snabbare banor. Hela processen med att formulera en tanke och yttra den segar ner och känns som kola, men alla i sällskapet vet ändå vad som väntar så responsen blir direkt.
Det känns ungefär som att sitta ihop med ett sådant där osynligt rep man skulle hålla i på väg till matsalen när man var liten. Bara att repet omsluter istället för att kopplar samman med övriga världen, lite utanför allt annat
Om det är likadant för Amish-folket vet jag inte. Men det är där vi spenderat den senaste tiden, i en svit på ett hotell mitt i enklaste av enkla förhållanden. Utanför den vanliga amerikanska svulstigheten.
Upplevelsen av att se gröna rullande kullar och ladugårdar i varje hörn av en åker tar bort smaken av socker i gommen.
Det är simpelt på ett så jordnära sätt att det blir lockande, ingen dator, ingen tv, ingen Lindsay Lohan. Bara leva, arbeta, och vara gudfruktig. Och det är väl ungefär just där som idyllen spricker. För även i ett naturskönt, ekolandskap där allt skulle kunna vara goodie goodie och älskvärt pyser något unket ut. Visst Amish-folket äger inte tv-apparater eller telefoner, men det hindrar inte dem från att använda dem om någon annan står på kontraktet. Vad är det då för mening med det hela?
Fler frågor och ett par svar lär följa imorgon då planen är att bo i en Indian-kåta (heter det det?).
Ännu ett folk utanför vanlighetsgränsen.
onsdag 4 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)