(Marcus) Utanför

Det infinner sig en viss dimma över verkligheten när man enbart lever på fyra andra personer i flera veckor. Allting går långsammare men i snabbare banor. Hela processen med att formulera en tanke och yttra den segar ner och känns som kola, men alla i sällskapet vet ändå vad som väntar så responsen blir direkt.
Det känns ungefär som att sitta ihop med ett sådant där osynligt rep man skulle hålla i på väg till matsalen när man var liten. Bara att repet omsluter istället för att kopplar samman med övriga världen, lite utanför allt annat
Om det är likadant för Amish-folket vet jag inte. Men det är där vi spenderat den senaste tiden, i en svit på ett hotell mitt i enklaste av enkla förhållanden. Utanför den vanliga amerikanska svulstigheten.
Upplevelsen av att se gröna rullande kullar och ladugårdar i varje hörn av en åker tar bort smaken av socker i gommen.
Det är simpelt på ett så jordnära sätt att det blir lockande, ingen dator, ingen tv, ingen Lindsay Lohan. Bara leva, arbeta, och vara gudfruktig. Och det är väl ungefär just där som idyllen spricker. För även i ett naturskönt, ekolandskap där allt skulle kunna vara goodie goodie och älskvärt pyser något unket ut. Visst Amish-folket äger inte tv-apparater eller telefoner, men det hindrar inte dem från att använda dem om någon annan står på kontraktet. Vad är det då för mening med det hela?

Fler frågor och ett par svar lär följa imorgon då planen är att bo i en Indian-kåta (heter det det?).

Ännu ett folk utanför vanlighetsgränsen.

För någon vecka sedan var vi på Chuck-E-Cheese.
Det var som Ronald McDonalds barnkalas på hasch och LSD på samma gång.
Enjoy.

(Linn) Linn i New Orleans

Hej alla barn!
Nu sitter jag här i New Orleans och jag kände att det är väl på tiden att jag, som i vanliga fall bloggar mest av alla, bidrar lite till den här bloggen.

Så här ser det ut just nu på vårat färgglada hippiehostel. Vi sitter vid något slags parkbord bredvid en pool och en guldfiskdamm. Runt oss springer massa folk, tjocka gubbar, smala gubbar som ser ut som uteliggare, pimp-typer med käpp, japaner som mest gillar att ligga inne och glo på mtv och random amerikaner som antagligen flytt från någon slags småstadstristess.
Vi har nyss ätit kyckling som en lagom mysigt skabbig gubbe har lagat till oss på grillen här. Det var jättegott. Fast just nu har jag fått en hang up på att jag vill äta gravad lax och saltlakrits. Jag inbillar mig att om man dricker öl och äter sura godisar så blir det nästan som lakrits.

Oh well.

Just nu har Robert hittat en grekryss från USA som han och Andreas sitter och rappar the Ultimate showdown för medan de spelar Super Munchkin.

Ikväll ska vi iväg in till stan och kanske titta på en konsert eller hitta på något annat helt crazy bananer. Imorgon drar vi vidare till en liten stuga som jag inte har en aning om vad det är för något.

Just nu så trivs jag jättebra och vill inte åka hem för fem öre. Som igår i bilen när Mackan var lite sen med säkerhetsbältet och jag skrek "Klick it or ticket!", som är en slogan som Floridapolisen kör med för att få folk att använda säkerthetsbälte. Då kom jag att tänka på att sedan när vi kommer här ifrån kommer ingen fatta vad man menar när man skriker så där. Ingen kommer heller fatta varför man börjar garva när man hör om friterad kyckling, för ingen kommer automatiskt tänka på flyttkartongerna med frityr i fick inne på Bojangles.
Att vara här är najs och klockers och bananers, allt på en gång!

(Andreas) Nära-döden-upplevelse

Den höll på att döda mig jag svär!

Och jag säger bara en sak till er naturfotografbögar, vad ska ni med era 400 mm telen till, det räcker med en 50:a för att sätta såna här bilder om man har lite mod! ;)

(Andreas) Sssssnakes! + Robert is here

(Andreas) Jag vet att det kommer funka

Här kommer en liten filmsnutt där vi får se Halmstad Vips chefredaktör förevisa hur man fyller på bensin i en amerikansk minivan. Se och lär!

(Robert) "What happens in Vegas stays in Vegas..."

"...And you wanna know what they say about Key West?
Well, what happens at Key West... It never happened. Ha ha ha!"

Citat från en gammal cykelgubbe med ansiktsmålning igår kväll när vi satt med fötterna dinglande över Atlantiska Oceanen. Eldslukarna, utbrytarkungarna och de andra gatuartisterna hade just plockat ihop och vi käkade kebabrulle från ett stånd.
Det kändes på riktigt som att vi satt vid floden Ankh i Discworld och käkade nåt som vi köpt av den där gubben med köttpajerna.
Marcus är lite kinkig med baciller och vågade sig inte på köttmaten. Ironiskt nog var han den ende som mådde dåligt i morse när vi hyrde Jet-Ski.

Runt 150 kilometer till Kuba härifrån, och nu ska vi ut och käka kubanskt!